Idag har vi hängt på nya stället. Barnen har fått välja rum och inspekterat huset. Det är verkligen ett paradis på jorden. 
Sjön kommer bli min nya återhämtningsplats. En plats jag verkligen behöver nu mer än något annat. 
Det är ett ställe som är exakt så som jag vill bo. Som jag alltid velat bo. Trots omständigheterna hoppas jag verkligen på att jag ska få slappna av. Att få komma bort från alla hus, alla människor och alla ljud. Allt det där som jag aldrig ville ha. 
Det är det jag ser. Den fördelen. Inget ont som inte har något gott med sig. Och jag vet, jag vet att detta var det bästa som kunde hända mig. Jag vet att det här är precis det som borde ha hänt för flera år sedan. Som jag hade orkat livet mycket mer då. 
Men fördelen är att jag får det nu. Nu får jag börja leva igen. Nu kan jag andas igen. Nu får jag vara jag. Nu är jag fri. Och nu kan jag äntligen hitta mig själv igen. 

På vårt paradis på jorden. Med mina älskade barn.  


Sådär sitter hon och jag, med ruffsiga sommarhår och pratar. Pratar om livet och nya huset. Fiskarna som hoppar och om Mill som plaskar. Men framförallt andas vi in luften som tillhör vårt nya paradis. Där vi får vara vi ❤


Barbie